VRAKSANERING UTMED SYDKUSTEN PÅ GÅNG

Fartygsvrak skapar en biotop som samlar på sig mer eller mindre permanenta invånare. En del vrak i Hanöbukten och på västkusten var förr särskilt berömda bland sportfiskare som stortorsktillhåll.

Dock, alltmer är dessa nu mer välkända som tillhåll för spökgarn, dödande massvis av fisk. Spökgarn kallas förlorade nätfiskeredskap.

   Äldre nät, typ bomullsgarn, är biologiskt nedbrytbara, men inte nät av syntetmaterial, typ nylon. Sistnämndas fortsatta fångstförmåga påverkar fiskbestånden, är djurplågeri och ett oförlåtligt slöseri med våra naturresurser.

 Det av våra fiskebeslutsfattare – ur fiskbeståndsbevarande synpunkter – i flera decennier utlovade genomförandet, att på vissa fisktillhåll enbart tillåta handredskapsfiske, borde över och kring vrak vara en självklarhet.

   En vrakinventering utmed Sveriges kust har visat att drygt ett 30-tal fartyg utgör en stor miljöfara. Vraken som pekats ut har antingen stora mängder olja eller annan farlig last ombord.

 Regeringen har satsat en kvarts miljard för att under tio års tid minska miljöriskerna från vrak. Förhoppningen är att det ska leda till en sanering av mellan ett och tre vrak per år under den tiden.

   Fartygsvraket Thetis utanför Smögen i Sotenäs kommun sanerades framgångsrikt i vintras i ett pilotprojekt. Då på 730 liter olja.

– Lärdomen därifrån visar att det är ett komplicerat uppdrag och att det är väldigt mycket som är oklart fram till man är på plats och verkligen ser hur det ser ut, säger Frida Åberg, utredare på Havs- och vattenmyndigheten (HaV).

   Aktuellt nu är att syna elva vrak utanför Skånes och Blekinges kuster, vilka har identifierats som de mest miljöfarliga. Snart är det klart vilka av dem som står först på tur att saneras.

   Ord och bild, se: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/nu-utreds-vilka-vrak-som-ska-saneras-forst

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.