VÄGS ÄNDE STUNDAR FÖR BREIFLABBPOLITIKER

För några decen-nier sedan kun-de man gröna vintrar med solskenshelg-dagar – som de vi upplever nu – snabbt packa ryggsäcken samt med nödvändiga fiskegrejor plus något drickbart varmt och några mackor, oftast angenämt stifta bekantskap med vinterkustfisket.

Ville fler i familjen hänga med, blev packningen lite tyngre. Å andra sidan, utflykten lättare och roligare, via gemensamhetskänslan att tillsammans få se och uppleva en kust av helt annat slag än sommarens. Delad glädje blev snabbt dubbel glädje i den mäktiga kustmiljöns stora stillhet.

Dessa relations- och fiskgivande utflykter är vi nu berövade av de ansvariga beslutsfattare som är satta att utveckla folkhälsofrämjande friluftsaktiviter. Det omfattande, motionsrika nöjet: vintervästkustfiske, utövat enskilt eller familjevis, har man avvecklat istället för att utveckla.

Vår vackra kustnära fiskfauna har nu på flera håll utplånats till oigenkännlighet under ytan av verklighetsfrämmande fiskebeslutsfattare.

Häromåret konstaterade den av regeringen tillsatta Havsmiljökommissionen att havsmiljön befinner sig vid ”vägs ände”.

Över den begåvningsresurs bland våra myndigheter, som fortlöpande ställt och ståller till det, så har ord absolut icke lämpliga för tryck kommit fram under gångna helgdagar.

Räkna med att en del breiflabbar i politikerleden kommer att dras till ytan under årets många sportfiskemässor – för att sänkas i september under riksdagsvalet.

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.