TUNAFISKE – NU OCH FÖRR!

Årets tunamärkning i forskningssyfte i Skagerack tycks ha börjat bra med lyckade märkningar både från svensk och dansk sida.

Med moderna storviltfiskeutrustningar har båtfiskarna hjälpt varann att skonsamt och snabbt drillat in fiskarna för märkning. 

 Via bl.a. SLU:s sida, Fladen-sajten, FishEco-sajten och Fj-sidan samt danska sajter kan du oftast uppdatera ditt märkningsintresse från dag till dag. Kompletterande storfiskbilder brukar medfölja.

 Beträffande efterfrågad tunafiskehistorik så hänvisar jag till nedanstående sajt som jag författade häromåret.

 Se: http://www.vanerblanket.se/storhetstider-med-blafenstuna/

Där kan du bl a läsa att pionjärerna, som tunafiskade vid sekelskiftet – när 1800-tal blev 1900-tal – besegrade sin ”jättetunor” från roddbåtar med bromslösa rullar och träspön, cuttyhanklinor och flygfisk som bete.

Den första att spöfånga en blåfenad tuna i Nordatlanten – vikt 680 lb/308 kg- ska ha varit kanadensaren(?) J.K.L Ross. Året var 1909 och fisket ägde rum utanför Cape Breton i Kanada. Det berättas att Ross, som var helfrälst på tunafiske, bl.a. fightade en tuna i 19 timmar innan han av trötthet kapade linan.

   Oftast varade fajterna då i flera timmar, där tunorna mäktade med att dra i väg båten – fem till tio nautiska mil – innan kampen var över.  

 Med utrustning, parallell till ovan illustrerad, sägs år 1913 den första svärdfisken på spö vara fångad av rullpionjären William Boschen. Vikt 355 lb/161 kg.

   För att inte enbart belasta spöet från en sida, försåg man under en period kring nämnt sekelskifte spöet med dubbla spööglor, positionerade mitt emot varandra. Genom att skifta ryggradssida från fight till fight skonade man spöet och fick det upprättat. Toppöglan underlättade fight och ögleuppsätt-ning genom att vara tulipanformad. Med läderlappen på rullen bromsades fiskens rusningar, när denna trycktes mot rullspolen och dess lina.

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.