Vänerns Sportfiskeförening

Vadarstövlar i all ära, men ska du smälta in i fiskmiljön är det senaste i fotbeklädnad fiskfötter, som givetvis även kan användas på torra land.

Skrubbskäddan och Östersjöflundran är två skilda fiskarter som tidigare betraktats som en art.

   De har nu kunnat skiljas åt främst via genetiska undersökningsmetoder, ex genom att undersöka deras romkorn. Arterna skiljer sig också vad beträffar deras lekbeteende: den nya arten Östersjöflundran (Platichthys solemdali ) lägger sin rom på botten i kustnära områden, medan den tidigare kända arten Skrubbskäddan (Platichthys flesus) lägger svävande rom på större djup i öppna havet.

Den nya arten före-kommer oftare i Finska viken medan den andra arten är vanlig främst i södra och centrala Öster-sjön.

– Orsaken till att vi inte har identifierat arten tidigare är att den nya arten till sitt utseende är så gott som identisk med en annan i Östersjön förekommande art, den så kallade van-liga flundran, skrubbskäddan (P. flesus) säger professor Juha Merilä vid Helsingfors universitet. 

 Östersjöflundran (P. solemdali)  är den första identifierade endemiska fiskarten i Östersjön, d.v.s. det är en art som utvecklats och förekommer enbart i Östersjön.

  Se: https://www.helsinki.fi/sv/aktuellt/naturvetenskap/ostersjons-forsta-inhemska-fiskart-fick-sitt-vetenskapliga-namn

Jag vet inte vad SLU provfiskar nu med i Vänern, men illustrerad fluga, vobbler och drag ansågs  i den exceptionella sommarhettan år 1947 vara måstebeten.

Fiskproblemen i Vänern och dess tillflöden är många, bl a på grund av fortlöpande bristande åtgärder från politiskt håll. Under valår – som i år – brukar beslutsfattarna få fart på hjärncellerna samt då se till att få i gång behövliga projekt, som av skilda skäl länge kan ha blivit liggande.

Om provfisken i Vänern, vilka ska vara aktuella en tid in i augusti samt genomföras av SLU, har det nu aviserats. Detta framkom via P4 Värm-land i går. Extra koll blir det på Klarälvsmynning-en där fiskeproblematik av skilda anledningar länge varit aktuella. Alfred Sandström, som forskar i ämnet, säger till radion att det är en del i återkommande övervak-ningar av fiskbeståndet i Vänern.

   – Mycket handlar om att ta fram underlag för att reglera fisket. Men vi vill även kunna titta på andra saker, till exempel på vad som händer med Vänern i samband med att man ändrat regleringen så att vattenståndets variation förändrats, säger Alfred Sandström.

Se: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6997094

Från dansk och norsk sida har man, under 2018 i begränsad omfattning och i forskningssyfte, givit tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk med spö.

   Detta för märka tunan och på så vis kunna följa nordisk tonfisks vandringar i Nordatlanten och dess angränsande hav.

 Hör av initierade Fladen-Robban i Björlanda att från svensk myndighets-sida stöds ingen forskningsmärkning av blåfenad tonfisk under år 2018.

   Många med VB-red. väntar nu på officiell förklaring från berörda, beslutande, svenska instansers sida på denna märkliga inskränkning av värdefull tagging från svenskt håll. Internationellt anses flerårsmärkning av fisk under samma tid och plats ge säkraste faktaresultat av fiskvandringar.

 Med tanke på fiskens existens i våra skärgårdsvatten, internationellt klassade som världsunika, borde dess existens där även vara extra värdefull globalt att få kunskap om.

I årets valrörelse har politikerna mycket påtagligt hittills undvikt att tala om  den stora miljöfaran PLAST.

SVT Nyheter plus andra medier tar i dag upp ämnet PLAST under rubriken: ”Är plastpåsen verkligen sämre för miljön än tygkassen?” 

 Om deras faktakonstaterande kan du läsa via https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ar-plastpasen-verkligen-samre-for-miljon-an-tygkassen

 Svaret är kortfattat: ”Oavsett påse, använd den många gånger”.

Ser på Nordic Sea Anglings sajt att Mikael Åkesson med kompisar fiskar i norska Risöysundet. Mikael började fiskesejouren med att vid Eggakanten dra en imponerade kungsfisk vägandes 6,3 kg.

Nästa pass blev vid Andfjorden med ankardropp till 500 m under båten. Målet var att där få napp av en håkäring/grön-landshaj. Och efter lång väntan nappade en sådan som Mikael stentufft matchade under 90 minuter tills den säkrad låg i ytan för mått. Den mättes till 406 cm, med en omkrets på 274 cm.

   I Andfjorden kan dess existens fortleva då hajen efter några fotoavbildningar kroklossades och simmande drog mot djupet.

   Enligt vedertagen tabellmall så skall bjässen ha en uppskattad vikt på 1050 kg, d v s vara en i sportfiskekretsar exceptionell kilogrander då den väger över 1000 kg samt ha några levnadsårhundraden bakom sig på djupt vatten. Vanligtvis räknas som grander en fisk vägandes över 1000 lb (ca 453 kg).

   Som världens tyngsta spöfångade fisk klassas australiensaren Alfred Deans år 1959 fångade vithaj utanför Ceduna/Australien. Invägd till en vikt om 1208,38 kg

Officiellt IGFA–rekord på håkäring är 775 kg samt härrör från 1987 och norska Trondheimsfjorden. För fångsten stod välkände norske storfiskaren Terje Nordtvedt.

   Mikael Åkessons nu fångade haj tillhör mig veterligen en av de allra tyngsta spöfångade fiskarna under det senaste halvseklet – troligtvis den tyngsta – och ger därmed sportfisket ett enormt lyft på olika vis världen över.

Ett GRATTIS för vilket vi i storlek inte finner ord säger Vb-red. å alla gamla  VSF:ares vägnar.

 Ord och bild, se: https://www.facebook.com/nordicseaangling/posts/1782518341827614

 Svenska håkäringrekordet är accepterat som längdmått och lyder på 282 cm, d v s är 8 cm längre än vad Åkessons bjässe hade som omkrets. Den är fångad i Skagerack av falköpingsbon Per Alexandersson.

   Att det finns stora håkäringar i Skagerack ger denna ca 40 år gamla bild som Vb-red. tog i Smögen belägg för. Hajarna togs under en TV-inspelning som Naturrutan då gjorde.

Allt rikligare förekomst av den tioarmade Europeiska bläckfisken (Loligo vulgaris) i våra kustnära vatten, kan vara orsaken till hajars, valars, svärdfisk och olika makrill-fiskars uppenbarelse i västkustvattnen

 Loligo vulgaris ingår i släktet Loligo och familjen kalmarer. Det sägs att arten är reproducerande i Sverige.

   Minnesgoda läsare kanske minns att Vb-red. häromåret – i vinterrapporter från Öresund – förmedlade att små bläckfiskar alltmer påträffas i magarna hos spöfångade varianter av bl a torsk, öring och makrill där.

   Men vad är det den Europeiska bläckfisken äter upp sig på i våra vatten?

Eftersom den ofta attackerar staggen, som vi agnar för makrillfiske med, måste sillen vara uppskattad kost för den Loligobläckfisk som är vanlig här. Småsill och mindre torskar är tillika basföda för flygbläckfisken läste jag mig till i går.

   Det ska också sägas att bläckfiskar är kannibaler. Som bekant fångar vi en hel del via den s. k. bläckfiskvobbler, som vi brukar i vårt riktade fiske efter vår bläckfiskvariant.

   Söderöver på europeiska latituder har det konstaterat, att den Europeiska bläckfisken om hösten kalasar på makrillyngel samt att fullvuxen makrill om våren tar revansch och tar för sig i stimmen av minibläckfiskar.

Håll hårt i spöet nästa gång du västkustfiskare. En kingzisare som i bild ovan kan nu dyka upp även här!

Det är inte bara stora hajar och gäddkrokodiler som fisksnacket på västkusten nu rör sig om. I dag har även bläckfisken – som är ett blötdjur –  satt spår. Om än inte kroppsligen.

   Bläckfisken är en färgstark och smakfull variant, som havsfiskare allt oftare får på kroken och som vissa även riktar sitt fiske mot. Aktuell bläckfisk är då den tioarmade kalmarvarianten av Loligosläktet.

   I dag kunde man dock höra på P4 Radio Göteborg att en udda variant dykt upp här – den flygande bläckfisken.

Den som krossat Atlanten har säkerligen sett den bläckfiskvarianten flyga mellan stora vågtoppar ute på oceanen. Men framöver kanske den dyker upp ur vågbergen även i vår flik av stora Atlanten. I sommar har den nämligen påträffats två gånger i svenska vatten. En gång i Kattegatt och en gång i Skagerack.

– Det finns gott om flygbläckfiskar i Nordostatlanten men i våra vatten är dom ovanliga, säger biologen Kennet Lundin, Naturhistoriska museet.

   Han har bara hört om en flygbläckfisk vid ett tillfälle tidigare. När det nu har upptäckts två tror han att det kan ha kommit in ett stim med flygbläckfiskar tack vare värmen i vattnet. 

– Flygbläckfisken kan bli meterlång samt flyga upp till 20 meter.  Det kan finnas risk för fiskare att man får en sådan i huvudet, säger Kennet Lundin i intervjun med Sverges Radio.

 Hör, se och läs: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=6995554

Det snackas om rävhaj, ja t o m vithaj i våra V-regionvatten. Men mest attackvillig hittills mot mänskligt kött i regionen har en av natursköna Ströms-vattnets välkända gammelgäddor varit.

   Detta, blev 13-åriga Malin Samuelsson varse, när hon tog sig ett dopp i Strömstadsjön. Vid Arkenbryggan – hennes vanliga badplats – kände hon plötsligt ett kraftigt bett i låret.

– Hon fick panik och hoppade upp ur vattnet och då såg hon att hon hade fått ett stort bitmärke, vi förstod att det var en gädda, säger hennes mam-ma Camilla Granholt Samuelsson, till tidningen Bohusläningen.

-Vi ringde sjukvårdsupplysningen. Där hade de inte fått något sådant samtal tidigare, oftast handlar det om brännmaneter när det gäller sånt här. Men de sa att vi skulle hålla koll på såret så det inte blir infekterat.

– Malin är inte pigg på att bada där igen, säger mamma Camilla. Hon får bada i havet i fortsättningen.

   Vb påminner i bästa välmening; där finns betydligt större monster i hajskepnad än Strömsvattnets erkänt välväxta gäddkrokodiler.

 Mer info I ord och bild, se: http://www.bohuslaningen.se/nyheter/västsverige/biten-av-gädda-under-sommardoppet-1.6945032