Vänern – Mångsidig fiskesjö

Vänern, Västeuropas största insjö, har ett maxdjup på 106 m och ett medeldjup på 27 m. Sjön utgör den djupaste sänkan i ett flackt urbergslandskap, vilket också förklarar mångfalden (ca 22 000) av natursköna öar, holmar och skär. Strandlinjen är ca 20 mil lång. Under sjöytan, som täcker 5 648kvkm, simmar 35 olika fiskarter, vilket gör sjön till Sveriges artrikaste. Det avslöjar också att många sportfiskefiskemetoder kan praktiseras i sjön.

Vänern har ursprungligen varit en vik av Västerhavet. Storvänern, bestående av nuvarande Dalbosjön och Värmlandssjön, bildades genom en landhöjning när inlandsisen senast drog sig tillbaka, d v s för ca 9000
år sedan. När Vänern genom landhöjningen avskiljdes från havet blev bestånd av atlantlax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) instängda i sjön. Fiskarna anpassade sig till att leva hela sin livscykel i sötvatten. Vänerns många tillflöden blev deras lekälvar. Sådana relikta sötvattensbestånd av atlantlax är världen över mycket sällsynta. Den största av Vänerlaxarna – Gullspångslaxen – är världens största insjölax samt kan väga över 20 kg. Årligen fångas det i sjön lax och / eller öring i vikt över 10 kg. Ingenstans i Europa är det förmodligen lättare än på Vänern att kroka lax i 5-kilos klassen.

Här kortfattade tips i fisket efter fyra storvuxna ess; lax,öring, gädda och gös.

Service och fiskeplatser
Laxfond Vänerns verksamhet har givit Vänern ett omfattande servicenät för sportfiskare. I de flesta kommunerna finns en eller flera sjösättningsramper, gästplatser samt hamnservicehus med möjlighet till charterbåtsfiske eller hyrbåt. Årligen arrangeras också kring sjön trollingträffar i vilka såväl nybörjare som erfarna internationella trollingfiskare deltar för att berika kunskaperna både på fiskefältet och när det gäller utrustning. De mest välkända trollingträffarna hålls i Götene / Hällekis, Karlstad / Hammarö, Mellerud / Sunnanå, Lidköping / Kållandsö, Åmål. I Kristinhamn hålls varje år i maj en träff för handikappade.


Nedanstående fiskeplatser ger årligen mängder av laxfiskar på 5 kg eller däröver: Dalbosjön: Gälleudde, Stefanskullen, Dalbergså, grunden mellan Hindens rev och Hjortens udde, Klasgrundet, Pålgrunden, Megrundet,Toppgrund, Laxgrund, Djupskärsgrund, Harehalsgrund, Busen, Galten, Klasbådarna,Skarven. Värmlandssjön: Ransgrund, Storebanken, Djurögrunden, Brommö NV, Fällbanken, Prejbådan, Furuholmarna, Lakholmen, Måkalgrunden, Högens grund, Hönan, Klacken, Alfhildsgrund, Tärnan, Måkskär.

Trolling – framgångsrik fiskemetod
Trolling, d v s släpfiske från båt med sportfiskeredskap är en mycket populär fiskemetod på sjön. Redan för 150 år sedan beskrevs i engelsk och skandinavisk litteratur denna variant av släpfiske på Vänern under namnet svirvelfiske. Och då som nu, var det främst unika storvuxna laxfiskar som lockade fiskare från när och fjärran.

Dagens trollingfiske har via sjösäkra fritidsbåtar samt modern navigations- och sportfiskeutrustning förnyat och vidgat sportfisket, särskilt i de stora sjöarna och längs kusterna. Vanligen är trolling den metod som snabbast ger resultat på okända vatten. Och metodiken är densamma oavsett om man trollar i sött, bräckt eller salt vatten. Årligen fångas 100-tals med storvuxna laxar, öringar och gammelgäddor enbart genom att ett bete släpas på traditionell spinnfiskeutrustning efter båten. Alltfler satsar dock på för trollingfisket särskilt tillverkade spön, rullar, linor, beten m m. Såväl den lilla badbåten som familjebåten eller den stora välutrustade långfärdsbåten kan med kompletterande utrustning förvandlas till en funktionell trollingbåt. Man riktar sitt trollingfiske – delvis beroende på årstid och fiskart – mot olika nivåer i vattnet. Generellt talar man om yt- eller djuptrolling samt anpassar redskap och fiske-strategi efter aktuell trollingvariant.


En stor sportslig fördel i modernt trollingfiske är att man med hjälpmedel som djuprigg och ytparavan i första hand kan dimensionera sportfiskeutrustningen efter fiskens storlek och inte efter yttre omständigheter som vind, ström, djup och bottentopografi. Man kan kort sagt fiska på 40-50 m djup med fjäderlätta beten utan att belasta linan med tunga sänken.


Att trolling är ett idealiskt familjefiskenöje, som kan bedrivas oavsett ålder, kön och förkunskaper, det märks särskilt i sjöarna under sommartid. Populariteten har sin grund i att trolling är ett fiske där lagarbetet ombord har särskilt stor och sammansvetsande betydelse. Trolling är dessutom ett handikappvänligt fiske. Ingen uttröttande kastteknik och inga ansträngande kroppsförflyttningar är nödvändiga. För den initierade sportfiskaren är trolling långt mer än ett planlöst släpande av ett bete efter båt. Han eller hon trollar systematiskt av fiskens olika tillhåll; uddar, undervattensåsar / kullar, djuphålor och djupbranter, strömvred och lugnvattensfläckar, till- och utflöden, m m.


Den erfarne trollaren kör inte med spikrak kurs utan varierar med stora sicksacksvängar samt minskar och ökar båtens fart (1,5-4,0 knop). Detta gör att betena presenteras på varierande djup med olika beteenden. Skifta också färg och form på betena. Och kom ihåg en gammal god tumregel som står sig även på djupet i trolling; ljus himmel, ljusa beten, mörk himmel, mörka beten.

Spinn- och flugfiske
Kortaste vägen att komma till tals med laxen är via trolling, men årligen tas det, främst under vår och höst, också lax och öring i sjön från strand och båt via spinn- och flugfiske. Välkända hot spot är i Dalbosjön: Hallesnipen, Vänersnäs, Hindens rev, Gälle udde, Dalbergså, Hjortens udde, Tösse skärgård, Åmål (Örnäs udde). I Värmlandssjön favoriserar spösvingarna: Värmlandsnäs (Gaperhult, Mässvik), Hammaröns sydspets, Bonäsudde, Arnön, Hult, Baggerud, Kilsudde, Torsö,Fågelö, Brommö. Kinnekullestranden. Fisket över de grunda, stenbesatta Vänerbottnarna påminner delvis om fisket efter tarpon och bonefish över Floridas berömda flats. Ingredienserna – om man undantar fiskarterna – är desamma; tålamod, maximal uppmärksamhet samt snabba precisa kast där fisken visar sig. Från och till överraskas man dessutom av grundvattenjagande gäddkrokodiler. Spinnfiskarna gör sina kast med 9-10 fots veka spön försedda med medium haspelrullar vars spolar oftast är laddade med 0,15-0,30 mm flät- eller monolina samt långsmala beten i vikt upp mot 25 g. Flugfiskarna kör med 9-10 fots flugspön i AFTM klass 6/7 eller 7/8 samt flytande WF-lina i motsvarande klasser. Färgstarka streamers och bucktails, typ Muddler, fungerar bra om de tas hem i snabba, fotslånga ryck.

Lax- och öringfisket
Bästa lax- och öringfisket både vad gäller kvantitet och kvalitet i sjön inträffar under vinterhalvåret. Då uppträder kontinuerligt storvuxna laxfiskar i ytskiktet. Framförallt under vår och höst följer bjässarna betesstimmen (siklöja,nors, spigg) i dess ytnära vandringar samt konsumerar enorma mängder av dem. Under sommarmånaderna, då vattnet skiktar sig horisontalt, hittar man fortfarande mindre fisk (2-3 kg) i ytan, medan storvuxen fisk huserar på språngskiktsnivå, d v s oftast
10-15 m under ytan. Generellt kan man säga att laxen uppträder mer i öppet vatten än öringen som gärna huserar i starkt kuperade områden.

Ett säkert tillhåll för båda arterna – särskilt under sommartid – är tvära branter där kylslaget, näringsrikt vatten väller upp från djupet, vilket samlar betesfisk. Sjökortets bottensiffror ger bra vägledning var branterna finns. Oftast är det fågeldyk och inte ekolodet som först avslöjar var betesfisken finns och därmed även var predatorer som lax,öring,gädda och abborre, m fl kan tänkas hålla till. Kör aldrig rakt in i ett måsdyk eller betesstim med båten. Då skingras både fågel och fisk samt förstörs fisket. Så länge fåglarna dyker intensivt är stimmet samlat och man kan lura fisk efter fisk genom att presentera betena i stimmets ytterkanter – där oftast de största jagar. Merparten av den ytjagande fisken tas på fiskliknande vobbler i storlek 11-18 cm. På djupet luras de flesta av lätta, silverglänsande skeddrag i storlek 10-15 cm. Släpline-längden efter båten varieras oftast beroende på fiskdjup och siktdjup. Ytgående beten jagar vanligen fram 10-75 m bakom eller vid sidan av båten. Fiskar man 10 m ned eller djupare är släplängden vanligen bara 3-10 m.

Gädda- och gösfisket
Båda arterna finns i Vänern. Gäddor på över 20 kg och gösar på över 11
kg fångats. Trollingfiskarens teknik medger att han kan fiska efter arterna året runt Störst chans att lura gammelgäddor har man efter dess lek på våren. Då lurpassar den i strandnära vatten utanför vegetationsbältet och är mycket huggvillig. Under denna tid (mars-maj) intar den ungefär en tredjedel av hela sin årskonsumtion. På hösten står gäddan ofta på 2-8 m djup, under vintern än djupare. I Vänern händer det ofta att man under lax- och öringtrolling får hugg av frivattenjagande gäddor vars maginnehåll avslöjar att de kontinuerligt följer sjöns betes-fisk, främst siklöjan. Åsfjorden och Grumsfjorden är välkända storgäddtillhåll.


Vanligen frestar man gäddorna med stora, färgstarka vobblers som släpar 20 – 30 m bakom båten och strax över botten. Tröga sommargäddor kan
eggas till aggressivitet via snabbgående (4-6 knop) beten. Oftast behöver gäddtrollaren – till skillnad mot laxtrollaren – förankra krokarna i fiskkäften med ett extra mothugg. Man förbättrar också fångstmöjligheterna genom att fiska med stumma flätlinor samt inte minst genom att ha en 30-50 cm grov monolina eller wiretafs mellan rullinan och betet. Gösen gillar värme och nattens mörka timmar. Då jagar den över grunt vatten längs stränderna, men också i det fria vattnet. Under sommaren är det sällan som gösen söker sig ned mot språngskiktet och temperaturfallet där. Under vintertid håller den till utmed botten på 20-40 m djup. Vattnen utanför Åmål och Köpmannebro har givit stora höstgösar. Yttrolling i sakta fart med ljusa vobblers är ett traditionsrikt sommargösfiske i Norden. Dock kan man även vår och höst fånga gösen i de övre vattenlagren förutsatt att man fiskar under grynings- och skymningstimmarna. För djupriggstrollaren är lätta skeddrag oftast ett bättre alternativ på djupet än vobblers.


Gösen är en försiktig nappare, som gärna granskar betet underifrån innan den tar för sig. Bevaka spötoppen noga,använd nålvassa krokar samt fiske med stumma och korta släplinor.

Kommentera