KONTAKTSÖKANDE JÄTTEHAJAR BERIKADE OFÖRGLÖMLIG KUSTFISKETID

Jag hoppas att många i går på SVT:s Kunskapskanalen såg den enastående filmen “Den gåtfulla valhajen”. Den handlade om valhajars nyfikenhet, relationer och samarbete med fiskare i tempererade vattenvidder runt om i världen. Men också om att mycket är okänt i denna jättehajs beteende. Valhajen är officiellt mätt till 12,5 m, men sägs kunna bli 20 m.

 Relationerna mellan valhajen och människan har på skilda håll skapat en hajturism värd miljarder, men också farhågor att hajarna i jakten på dess fenor ska bli utsatta för en hänsynslös, kommersiell vansinnesslakt som kan utrota valhajbestånden. Merparten av den enastående nytta-nöje-vänskapen haj vs människa var inspelad i en vik på Nya Guinea.

 Fler visningar av filmen “Den gåtfulla hajen” äger rum på Kunskapskanalen den 27 mars kl 13.00, den 29 mars kl 20.10 och den 30 mars kl. 17.40.

När jag i går såg hajfilmen och fiskarnas beteende rycktes jag tillbaks till det ofattbara hajskådespel som vi småbåtsfiskare hade bland Pater Nosterskären (PN), främst under mitten av 1960 talet. Hajarna som då närgånget showade för oss var brugd, brygden eller breidaren som den också kallas. Även den en planktonätande jättefisk.

 Det finns uppgifter i äldre nordisk fiskelitteratur om en brugdlängd på 21,6 m samt att den är ”sannolikt den störste af alla nu lefvande fiskar.” Vidare att en brygd om 21 m, som 1868 harpunerades i Lofotenvattnen, hade en lever som fyllde 23 tunnor. Brugden tros ha en livslängd av ca 50 år med mycket låg reproduktionstakt. Brugdbeståndet i nordöstra Atlanten uppskattas ha minskat med mer än 90% under 1900-talet. Den är numera rödlistad.

 De kontaktsökande och högt hoppande PN-hajarna, gjorde oss inledningsvis mycket konfunderande. Enligt Kai Curry Lindahls handbok ”Fiskarna i färg” var brugden nämligen här, en ovanlig och loj fisk som kunde påträffas stillaliggande i ytan och som sedan år 1914 “åtminstone fångats eller observerats 14 gånger i eller nära svenska farvatten”. Ett ex ska ha enligt Lindahl ha fångats vid Möja i Stockholms skärgård i januari 1960.

 Många gånger såg vi brugdarna hoppa högt minst 14 gånger under en enda dag. Hänförda pekade vi gång efter annan mot de geijserlika vattenkaskaderna och mot ljudet av de efterföljande, mullrande nedslagssmällarna när bjässarna åter landade i vattnet. Extra spännande blev det när hajarna nyfiket simmade upp intill våra båtar, plöjande fenorna i ytvattnet och vi parallellt upptäckte att båtarna var mindre än hajarna. Det handlade om hajar på minst 6-7 m och kanske vägandes 2-4 ton.

 I backspegeln är det lätt konstatera, att det vi upplevde var naturupplevelser utan motstycke i Sverige. Våra vattenvidder då, kryddades dessutom av silverglänsande, blåfenade tonfiskars klappjakt i makrillstimmen. Om 60-talets fiskvärld fått leva kvar här, så hade den även här omsatt miljarder inom upplevelseturismen.

 Du kan utförligt läsa om fiskevärlden i boken ”Värna Västerhavet! Medan tid är…..” som utkom år 1994. Den är skriven i antologiform samt tillägnad västkustens politiker och beslutsfattare, med avsikt få dem att bryta den negativa utvecklingen i Västerhavet. Bakom boken står ”Kommittén Värna Västerhavet”. Det är möjligt att den angelägna boken fortfarande kan fyndas via Sportfiskarna, Sjölyckan, 416 55 Göteborg, tel. 031 – 40 17 40.

 Fiskekompisen och förre chefredaktören för Fiskejournalen Olof Johansson, som jag bl a upplevde hajdramatiken med skriver i sin bok “Född fiskare” (utkom 2012) om effekten av de senaste decenniernas fiskepolitik följande:

“Jag har fiskat utanför många länders kuster och överallt hört samma historia om att det var bättre förr. Men jag har aldrig sett en kollaps i fisket så total som längs vår västkust. Ingenstans har jag fiskat i vatten så tysta och döda som som mina hemmavatten utanför Bohuslän under 2000-talet. Ingenstans har jag hört berättas om sådan skillnad mellan hur det var förr och hur det är i dag. Fisket runt England, Irland eller Norge må vara sämre än vad det var för 50 år sedan – men det är ändå ett himmelrike jämfört med Skagerrak och Kattegatt.”

I boken ”Född fiskare” finns bilder på närgångna PN-brugdar fotograferade år 1967 av Otto Elander. I bild nedan styr Ingvar Ohlsson den lilla skeppsjiggen ut mot det grandiosa svenska hajriket. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera