FÄRGSKÖNT FISKE BLAND LÅNGVÅGSDYNINGAR

Oavsett årstid, så blir man i fiskaretillvaron utanför bohuskusten då och då påmind om att man vistas i en flik av den stora, salta oceanen. Det kan vara som under tunamärkningen i höstas, då tonfisk och delfiner i ytvatten påminde om sin existens och där på himlavalvet, bl a havsulor och stormfågel förnöjde.

   Av detta såg konservatorn och Vb-red. intet under gårdagens vindstilla och minusgradiga båtfiske i vattenvidden norr och söder om Nordre älvs fjord.  Säl i 100-tal dominerade djurlivet i skärgårdsvattnen.

Göta och Nordre älvs stora sötvattensmängder hade tillika lagt ett lock av centimetertjock is på Björköfjorden, där vi spetsat på att dra sill och makrill inför julen.

   I kurs från norr, kom vi inte mycket längre i fjordiskrasandet än till Björköfjordens välkända “gröna pricken”, varför vi gjorde några försök att i Nordre älvs öppna mynningsområde hämta hem något tillplattat. Men de förr där mycket givande flatfiskvattnen har, under senaste halvseklet pepprats av muddermassor, som skamligt ruinerat bottenlivet.

   Vi drog oss ut mot Kullen och Rön, följda av säl, för att se om det naturskönt lugna vinterkustlandskapet där hyste några gaisare. Det blev tjii, men ett makrillställe i dess närhet hade övertagits av vitling och simpor i varierad storlek . Sistnämnda blev färgskön vinterfiskeprakt.

   Vad som där förde tankarna till atlanttillvaro, var vågspelet vi upplevde. I fjärran födda, långvågiga dyningar lyfte skönt båten i den stilla vattenytan. Oemotståndligt rullade dyningarna vidare, till dess de i en vitskummande vattenkaskad ändade sin existens mot, i lågt vintersolstånd, iögonfallande melerade bergväggar.

                              UT och NJUT av NATURSKÖN BOHUSVINTER!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.