Senaste nytt om blåfenstunans agerande på västkusten är att de våldsamt jagat makrill över Pölsebergen väst Rörö i Göteborgs norra skärgård. De ska där i sin hetsjakt ha sprängt de utsatta makrillgarnen samt tvingat i land nätfiskare tomhänta på både redskap och fisk. Mer info lär komma under dagen.
Säger din midsommarvärd att du ska komma riggad för full-rulle-fiske och vara på hugget – är det säkrast att du har dressat dig rätt. Detta både för fest och fiske.
Preparera inköpen nu!
Brukligt är ju lyft av skilda slag på midsommarfesten.
Förhoppningsvis kan våra festande beslutsfattare då även tänka sig att lyfta på pannbenet och sig själv i håret, när det gäller förvaltning av våra akvatiska miljöer.
Själv kan Du som i bild ovan och nedan brösta av i klädväg genom att visa att du är på hugget oavsett var fiske och fest äger rum.
I redskapsväg kan du visa din allsidighet via en dussin-öglad spöuppsättning plus en väl laddad rullarsenal för både lättspinn-, trolling-, jerk- och jiggfiske.
Och som sig bör på fest ska delikatesserna på matbordet/linändan vara många.
Ser via Sydsvenskan att det yrkesfiskefångats i nät en gråhaj (ca 1,5 m) i Öresund. Den ovanliga fångsten gjordes av Magnus Jönsson mellan Ålabodarna och Ven .
– Det har fångats två de sista 20 åren, men det finns nog fler än vad man tror, säger Jens P Jeppesen, havsbiolog och chef för Öresundsakvariet.
Från och till ser man en och annan på Göteborgs Fiskauktion, men i morse fanns det säkert ingen. Den Peter Kärrqvist håller upp fotade jag där häromåret.
Svenska gråhajrekordet på spö lyder på 20,5 kg/165 cm. Den drogs under höstfiske 1971 på Groves flak, v.Fladen i Kattegatt, av helsingborgaren K-G Möller. Gråhajen är en uppskattad sportfisk, särskilt på de brittiska öarna.
Gråhajen nämns inte som fredad haj i våra vatten. Men skulle du dra en inför midsommar, så returnera den framför att låta den bli midsommarmat.
Se: https://www.sydsvenskan.se/2018-06-20/fiskare-fick-grahaj-utanfor-alabodarna
Se även: http://www.vanerblanket.se/grahaj-spofangad-i-bohusvatten-fran-turbaten-oberon/
Göteborgs Fiskauktion är på olika vis ett intressant info- och upplevelsecentrum för den som gillar att kolla fisk och fiskesnacka.
Vb-red. gjorde en sväng dit i arla morgonstund för att se vad som fiskats upp, för att bjudas ut inför en av årets stora helgtider.
Lådorna var inte anmärkningsbart många, men innehållet var både smakfullt och tungt. Tog några bilder som får visa på varierat midsommarkäk som lax, räkor, torsk, bläckfisk, gös.
Givetvis fanns det mycket mer att beskåda, bl a en hel del flatfiskar av skilda slag. Tyngsta fisk jag såg var en birkelånga om 21,3 kg. Och att makrill- och kummeltider stundar syntes även i ”backera”.
Förhoppningarna bland välkända havsfiskare är stora att vi ska få matcha blåfenstunan i forskningssyfte även i år. Frågor om detta kommer allt oftare, särskilt nu sedan tonfiskar visat sig i Skagerack och Kattegatt.
Optimismen är även synbar på utrustningshyllorna hos våra redskapshandlare. Det var många år sedan storviltfiskeprylar där fick en så framträdande roll som nu.
Det är mycket angeläget – både för fisken och fiskarens skull – att man före fisket sätter sig in i hur utrustning och rutiner ombord fungerar.
Och med det har redskapsfrågor också poppat upp, bl a om stand up spön i sammanhanget. Stand up-spönas introduktion för ca 40 år sedan innebar att långt fler fiskar med tresiffrigt kilovikttal framgångsrikt kunde matchas till båtbordsidan även från småbåtar. Här mycket kortfattat viktig fakta kring dem.
Stand up-spön är, i motsats till traditionella havsfiske/trollingspön, främst konstruerade för att fighta fisken stående med. De är med sin aktion och korta längd vinnande att duellera fisk med utefter relingskant.
Vanlig längd är 5-6 fot. Den specialdesignade handtagsdelen är ibland nästan lika lång som klingan. Rullfästet sitter lågt och rullen är därmed balanserad nära kropp-en. Handtagets långa överdel gör också att man kan greppa nära balanscentrat i dragkampen, där drillningen helst bör ske med korta, snabba pumpningar.
Ofta har spön i de tyngre linklasserna en krökt handtagsunderdel, vilket särskilt underlättar kampen om den kan utföras sittande. Spöet kan då vinklas mer horisontellt, vilket gör att hävstångseffekten bättre kan nyttjas.
För att utnyttja spöets fördelar brukar fiskaren mestadel ett lågt hängande spöbälte med rörlig spökopp i vilken handtagets kryssbutt platsar. Det ger möjlighet att stående inte bara bruka armstyrkan utan även höft- och benstyrka under duellen. Ett njurbälte kompletterar utrustningen i de tyngre linklasserna. Än bättre är om man har och i förening kan nyttja ett sittdynebält som det i bild ovan.
Spööglornas uppgift är att hålla linan från klingan samt fördela pressen över hela klingan. Friktionen mellan lina och ögla alstrar värme, varför det mest funktionella på storviltfiskespön är rulltrissor, vilka roterar när linan löper över dem. Viktigt är att dessa kan rotera, så håll dem rena från saltavlagringar.
Havsfiskerullar varierar i storlek, utseende och konstruktion i förhållande till aktuellt spö och givetvis till den eftertraktade fisken fighteregenskaper. Övre spöet och undre rullen är för tunakamper. I bild Fladen – och Pennredskap lämpliga för olika tungviktsfisken i nordiska vatten.
Sillen, mestadels matjesill, är fisken som hos många toppar midsommarlunchen och då helst med smakfulla ingredienser som färskpotatis, gräddfil plus jordgubbar som efterrätt. På kvällen när det ska grillas, kan jag tänka mig att hos flera varvas köttbiten med egenhändigt nyfångad fisk, ex dioxinfri makrill.
I senaste numret av Naturskyddsföreningen medlemstidning Sveriges Natur tar man upp, vad vi får i oss via bl a sill från Östersjön. Nedan saxade doser ur tidningsartikeln.
Kolla på midsommarsillburken var sillen är fångad. Står det Nordostatlanten kan det likväl innebära att den är fångad i Östersjön. Likaså om det inte står någonting. Östersjön kan nämligen tolkas som fångstområde liktydigt med Nordost-atlanten. Som synes i bild, på den i Sveriges Naturs nämnda matjesillburken – som enligt artikeln ska bytas ut – nämns Nordostlanten som fångstplats.
Sverige Natur visar vid granskning att tusentals kvinnor och barn genom åren kan ha fått i sig högre doser än vad som är hälsosamt via fet fisk från Östersjön. Fet fisk från stora delar av Östersjön innehåller sedan länge så höga halter av dioxin att den har förbjudits i EU. Den får inte ens användas till djurfoder.
Människor som utsätts för dioxin riskerar att få sämre inlärningsförmåga och motorik, minskad förmåga att få egna barn och löper större risk att få cancer Känsligast är barn och foster.
Men i Sverige får all Östersjöfisk ätas. Sedan 2002 har Sverige ett undantag från EU:s regler. 2012 blev det omstridda undantaget permanent, efter påtryckningar från dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson.
Den som står med en sillburk från Atlanten i handen i affären vill säkert veta om den är dioxinfri. Fråga i butiken eller på matstället om man vet var fisken är fångad.
Läs mer: http://www.sverigesnatur.org/aktuellt/storskaligt-fiske-fangar-mest-sill-ostersjon/
Så här års stundar resor till när och fjärran vatten för många. Skillnaden mot förr märker man som veteranfiskare direkt på packutrustningen. Dagens är kort sagt mycket behändigare, särskilt båtfiskeprylarna.
Superlinorna har, med sin ringa diameter, men stora brottstyrka, förändrat vårt sportfiske både släp- och djupledes.
Det har bl a inneburit produktion av små, men kraftfulla multirullar, som rymmer superlinelängder med vilken man kan djupfiska och bemästra det mesta som simmar i nordiska vatten; säg med undantag av stora spoltömmare som tonfisk, sillhaj och kanske någon exceptionellt bottenförtjust jättekveite.
Handtagen avslöjar bl.a. hur gott du kan kampgreppa och lyfta när en tungviktig djupvattenrocka eller högfartslax gapat över ditt bete,
I bild en Duel Speedy 12, en Penn International II 12T och en Fladen Maxximus J200. Tuffa kraftpaket av smallgame-rullar.
Allt fler båtägare får nu sina flytetyg i sjön samt är taggade till tusen på att rullspolarna, små som stora, ska tömmas på lina. Det hörs och märks tydligt, på landbacken i den jättestora, göteborgska småbåtshamnen i Björlanda.
Erfarna båtägare vet, att ett långvarigt högtryck, likt det vi nyss upplevt i hav och sjöar, betyder lågt vattenstånd.
Inom vissa områden har vattennivån legat under normalt vattenstånd sedan tidig maj, vilket kan ha inneburit grundstötning och båtupptagning direkt efter sjösättning för båtfararen. Att åtgärda båtskrovproblem samt skador på propellrar och växelhus är aldrig nöjsamt, allra minst när båtfiskesäsongen just startat.
Tag det vackert, vare sig du är ute efter storheter i lax- och makrillfamiljen eller gädda, gös och abborre i den fiskemångsidiga V-regionen.
– Fisken blir med tiden bara större!
En dag kanske inte ens superhaspelrullen
räcker, utan du behöver dra
till havs med multirulle och spö i illustrerat
format.
Miljövård är en överlevnadsfråga. Det vet våra politiker, men om livsut-vecklingen i V-regionen och Östersjön har man senaste halvseklet visat ringa intresse för genuin överlevnad. Bara pratat!
Detta är lätt konstatera om man blickar tillbaks på de varningens signaler som makthavarna fått direkt och indirekt genom åren av forskare och sportfiskare.
Kollar man sportfiskepressen om Östersjön, så ser man i förbunds-tidningen Sportfiskaren nummer 10/1961, att ledaren där har rubriken ”Skall Östersjön bli ett svart hav?”. Detta med anledning av det s k ”slamkryparprojektet” och den effekt ett kvävt hav via okontrollerade avlopp i sjön kan få.
Ledaren avslutas i fortsättningsdelen nedan med orden:
” Så viktig som frågan är borde den bli föremål för långt större uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet. Bilden av framtidens Östersjön – en soptunna för en lång rad kuststäder – är avskräckande. Det bör ju inte vara så att räddhågan för en ökad miljonutgift får förstöra en av våra största naturtillgångar.”
SVAR VALÅRET 2018: Räddhågade röstfiskande politiker har på landbacken gjort Östersjön till ett svart hav.
Via suveräne fotografen och mångsidigt skicklige sportfiskaren Peter Grahn och Fj kan Vb-red. nu ledsaga till ännu ett grandiost skådespel utanför det vresiga landskapet Bohuslän.
Peter har med sin lilla Busterbåt, väst Orust, fått en gammal dröm att gå i uppfyllelse; att närgånget få sällskap med späckhuggare och blåfenstunor samt där kunna fotografera dem.
Det gamla önsketänkandet har nu blivit verklighet, synbart i en enastående serie av knivskarpa superunika bilder på världshavens storheter utanför bohuskusten.
– Det var minst nio späckhuggare i ytan och flera som dök så gruppen bestod nog av dussinet djur, säger Peter.
– Magi med flertons killers alldeles intill en Buster i svenska vatten! Nu har man haft både orcas och blåfenade tunor nära relingen på mindre än ett år. Fantastiskt!
Resultat,se: http://www.fiskejournalen.se/narkontakt-med-spackhuggare/
