Vänerns Sportfiskeförening

Förbundstidningen ”Svenskt Fiske” kom i brevlådan igår. Redan omslagsbilden avslöjar att tidningen gjorts av en redaktions-ledning på hugget. Och det med den grundläggande journalistiska arbetsmetoden: en stor nyhet ska ut när den är ny.

   Förstasidesbilden är tagen av Olof Engstedt under första dagens (9/9) lyckosamma provfiske i det unika tonfiskmärkningsprojekt som nu pågår i svenska vatten och där Sportfiskarna, SLU Aqua och WWF samarbetar. Projektet finansieras av ICCAT.

   Även ett uppslag i tidningen berättar i ord och bild om förstadagsfiskarnas unika upplevelser om fångst och märkning av fiskar, som den internationellt välkände märkningsexperten Inigo Onandia kallade för monstruösa.

 Men det är inte bara förstasidan som berättar om BIG FISH i våra vatten. Förbundsordförande Joakim Ollén, drar sig till minnes på ledaresidan, från sin uppväxttid i Öresundsregionen hur grandiosa ex av blåfenstunor där landades av småbåtar samt bl a födde hans stora sportfiskeintresse.

   Men synen av de mäktiga fiskarna tog slut när ett omfattande såväl legalt som illegal fiske på sydliga breddgrader höll på att utrota dem, skriver Joakim.

   Men nu finns de här igen, fortsätter Joakim samt berättar om ovannämnda vetenskapliga märkningsprojektet som förhoppningsvis kan leda till att ett välkontrollerad sportfiske efter blåfenstunan kan etableras igen – vem skulle inte vilja uppleva det? skriver Joakim.

 Han slutar sin ledaresida med orden:

“Skulle inte du önska att våra kommande elvaåringar ska ha chans att se tonfisk som sprutar fram i ytan – och levandefriskt hav och sjöar med många andra arter i rent vatten?

Där är vår mission i en flugask.”

 Mer fakta om ”Svenskt Fiske” och medlemskap i Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, se: http://www.sportfiskarna.se eller  http://www.sportfiskarna.se/Om-oss/Bli-medlem

Fiskmärkning påkallar nu uppmärksamhet på väsenskilda håll i V-regionen. Mycket intressant fakta har i dagarna kommit från berömda laxälven Ätran i Falkenberg.

 Berit och Sven-Erik Möller har kollat laxfisk i fällan vid Nydala i biflödet Högvadsån sedan 1954! Häromdagen lyfte de över dämmet den största lekdräktsöring de någonsin sett i älven. Fisken vägde 9,7 kilo och var hela 98 centimeter lång!

Berit Möller förmedlade även historien om laxsmolthonan, som hon märkte den 17 april 2013. Laxen kom tillbaka till Nydala efter två havsår den 18 sept. 2015. Den var då 79 centimeter lång. Och nu berättar Berit att samma fisk den 18 sept. 2017 ånyo fångats i laxfällan i Nydala.

Mer fakta se: https://ingemar.alenas.se/?p=4480

  Två högintressanta böcker, som förr och nu, bl. a. berättar om storhetsdagar efter lax i Ätran illustreras.

   Den lilla röda är en faksimil av första upplagan av ”Days in Falkenberg”. Sistnämnda sägs ha utkommit i London år 1884.  Faksimilen 100 år senare (1985) är reproduktion av en originalversion bevarad på Falkenbergs museum.

   I den mycket laxfiskeberikande boken ” Lax på mitt sätt”, berättar Ätrankännaren Olof  Johansson bl. a. om egna och andras laxfiskedagar i det vackra halländska strömvattnet. Utkom 1993.

Fiskejournalens chefredaktör Martin Falklind har suveränt fotoillustrerat hur handhav-andet och forskningsmärk-ningen går till, när inter-nationellt – i Vb-bild – berömde tunamärkaren Inigo Onandia taggar en stor blåfenad tuna.

Det skickliga Fladenteamet har dessförinnan drillat tunan trött till bordssidan av den berömda Pink Lady-båten. Fisken åter-hämtade snabbt sina krafter och störtdök mot Skagerackdjupet efter märkningen.

Måstebilder hittar du på: https://www.instagram.com/p/BZOPOAdjTY_/

Med rätta är intresset för pågående danska och svenska ton-fiskmärkning i forsknings-syfte enormt STORT, inte bara i fritids- och yrkes-fiskekretsar utan även bland allmän-heten.

Sportfiskarnas omfattande samhällsroll på skilda fronter kommer ånyo i dager. Och ni ska veta; det är inte bara det som skrivs och fotas samt kommer ut i efterhand som är aktuellt. Vb-red. hör, att än mer högaktuellt är olika intressenters avlyssning av sportfiskarnas kommunikationer sinsemellan, på aktuella tunafiskeplatser.

 I går forskningsfiskades det inte. Då räknades det fram att elva tunor hittills märkts av engagerade svenska båtlag. I dag lär det vara båtlag ute. Framgångsrika Fladenbåten Pink Lady förväntas anlöpa Björlandahamnen i Göteborg mellan 17.00 och 17.30. Detta under förutsättning att man kunnat utnyttja fiskeplatstiden fram till kl. 16.00.

  Av förfrågningar på landbacken märks tillika att det historiska intresset för “alla fiskars konung” är mycket stort. Kungaepitetet på den smäckra jättefisken satte Hemingway när han var korrespondent för bl. a. Toronto Star Weekly i Europa på 1920-talet samt fiskade efter blåfenstuna i Vigobukten i norra Spanien.

 Infon om blåfenstunan maxvikt har varierat mycket i faktauppgifterna. Blygsamma 300 kg har nämnts ofta.

Att detta bara är halva vikten på den tyngsta spöfångade, ger jag med bif. IGFA-bild belägg för. Fisken om 1496 lb/ 678,58 kg är International Game Fish Associations (IGFA) toppnotering på blåfenstuna.

Jättetunan fångades den 26 okt. 1979 av kanadensaren Ken Fraser i Aulds Cove-vattnen, Nova Scotia, Canada. Han brukade redskap i IGFA-klass 6o kg/130 lb.

   Kan vidare berätta att i IGFA:s registrering finns det ytterligar två spöfångade blåfenstunor vägandes över 400 kg och två över 500 kg. En vägandes (442 kg) fångades i Azoriska vatten i maj 1996 av Ms Jeannine Francois.

När vi nu åter i begränsad omfattning fått möjlighet att sportfiska efter alla fiskars konung, är det inte konstigt att undringarna kring densamma är många. Man har bett Vb om fakta.

 Blåfenstunan leker första gången på sitt tredje år samt vidtar – oftast stimvis efter leken – långväga näringsvandringar för att snabbt äta upp sig. Det är då den bl a under sensommar och höst hemsöker våra vatten, oftast då rika på sill och makrill.

 Vad jag genom åren läst mig till är, att en ett år gammal blåfenstuna väger ca 4 kg, fyra år ca 25 kg, åtta år ca 100 kg och 14 år = 250-300 kg.

   Jag har varit med och vägt in en utlekt 305 cm lång spöfångad tuna till 320 kg.

 När L Mitchell-Henry forskade kring tunan fick han uppgifter från Medelhavet om yrkesfiskefångad tuna vägandes ca 2000 lb (ca 910 kg)    Ludvig Svendsen uppger i sin bok ”Tun” uppgifter om fångad medelhavstuna på ca 1600 lb. (ca 727 kg). Tillika skriver han, att det från danska fiskevatten förts in tunor vägandes 450 och 500 kg.

 På Canadas atlantkust har det bevisligen spöfångats tunfisk på 679 kg. Det danska tunarekordet från 1950 lyder på 372 kg.  Svenske sport-fiskaren Erik Öhrn krokade vår rekordtuna (360 kg) den 29 aug. 1960 vid Lappegrund samt kunde borda den tre timmar senare vid Höganäs.

 Mer fakta, se: http://www.vanerblanket.se/en-svunnen-fiskevarld-hoppar-upp/

 Även på handlina har det i Sverige fångats stora tonfiskar. Vad som då dämpat fiskarnas kamp, har varit  tunga bromsvikter, typ oljefat.

   Mot de tunga bromsvikterna kämpade sig fisken vanligen till döds och kunde därefter halas in. Var den inte då död, hände det, att den före ev. bordtagning fick en dödlig elstöt.

   Bakom denna dödsgivande, grymma variant av handlinefiske låg det som regel kommersiella intressen.

 En annan yrkesfiskemetod förr var harpunering. En som många gånger berättat om detta fiske i Oslofjorden är Einar Pettersen (Trollingens Mecka).    Harpuneringen trasade dock många gånger sönder och förstörde fiskköttet, för vilket då inte betalades lika mycket som för ett vackert oskadat ex.

   Japanska uppköpare har alltid varit mycket noga med att tunakroppen ska vara oskadd, varför medelhavsfiskare, när de ur sina tonnarers kilometerlånga nätgårdar med huggkrok ska fånga in önskad tuna, sätter kroken i fiskens öga.

   Fann det gamla fototidn.klippet ovan under titeln ”Havets slaktoffer” signerat Peter Ohlsson-INA Agency /foto

Tunahistorik är efterfrågad. Sådan finns i mängd i internationella publikationer. I bild en tidig europafångst – där det klart framgår att tunafiskepionjären och författaren L Mitchell-Henry (år 1930) – var lika välklädd som Robban och dagens projektfiskare. – Inte undra på att tuna- madamerna – då som nu – bjöd upp till dans.

   Särskild anledning kan Mitchell-Henry ha. Han stoltserar nämligen med den allra första tunan (ca 260 kg), som togs i Nord-sjön utanför engelska Yorkshirekusten.

   Från lättsam, tungviktig info från fornstora tunadagar till nuvarande.

Grattishälsningarna stimmar med rätta nu till märkesprojektorganisa-törerna, till Fladen-Robban och övriga engagerade båtgäng i den hittills mycket lyckade tonfiskprojekt-märkningen i hemmavatten.

   Lyckönskningarna ser man kommer från sportfiskare i när och fjärran vatten, bl a från GHFK:are på Guernsey.

   Vb-red. har dels varit med ombord, dels mött fiskare flera gånger när de anlänt till Björlandahamnen. Deras glädje, över att som sportfiskare få ha varit med i detta skonsamma fiskeforskningsprojekt samt lyckan över att på nära håll ha kunnat granska jättefisken, är närmast obeskrivbar.

 Parallellt har det som nämnts, kommit fler och fler frågor om tonfiskefångster förr vs nu. Fotot nedan visar samme välklädde, engelske gentleman i ”tunabåt” med roddare under drillning år 1928 utanför Själlandskusten i Danmark.

 Kan berätta att ett märkesprojekt, liknande vårt nuvarande, startades upp och genomfördes för några decennier sedan av USA-biologer, represen-terande National Marine Fisheries Service, Stanford University och Montere Bay Aquarium.

   Deras projekt, som omfattade både inre och yttre märkning var – likt det nu aktuella nordiska – uppbackat av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas). Detta för att följa fiskens atlantvandringar och få fakta, för att kunna reglera ett då skrämmande beståndsruinerande yrkesmässigt överfiske. Ett överfiske vi sportfiskare då uppmärksammat samt skrivit om och varnat för i olika medier, 30-40 år tidigare. Men ignorerats! 

Att vi nu åter får uppleva vår flyttfisk, blåfenstunan, i dess gamla nordiska sommar/höst hemmavatten, tros vara fiskereglage sprungna ur fakta från nämnda USA-märkningar.

   Det konstaterades nämligen att blåfenstunan krossade Atlanten i betydligt större omfattning än vad man trott. Dessutom att fångstkvoterna på båda sidor av Nordatlanten bör kopplas samman.

   Fakta från den yttre kroppsmärkningen då – tidsbegränsad liksom aktuell här nu – visade hur fisken bl.a. vandrat i olika tempzoner på mycket skilda djup. Blåfenstunan hade dykt till 1000 m djup samt simmat i vattentemp mellan 3 och 30 grader Celcius.

   Den högintressanta faktan har fått till följd att man fortlöpande fortsatt märkning av skonsamt spöfångade blåfenstunor utanför nordamerikas ostkust.

Det aviserades kraftiga vindar gången vecka, men vindarna har varit återhållsamma. Blåfenstunafiskarna, med sina välutrustade ”småbåtar”, har med blandad framgång fått känna på fiskespänntag som aldrig förr i hemmavattnen. Och internationella märkare har lovprisat fiskafängena.

 Hör dock att söndagens fiske blivit avlyst av arrangörerna då vindstyrkor på 6-8 m/sek. aviserades för fiskeplatserna.

Att fajta högfartsbjässar på flera hundra kilo på öppet hav i den vindstyrkan är något helt annat än att bara gå för maskin genom vattnet.

 Senast nytt är att Fladengänget med flera engagerade team nu helgar vilodagen genom att göra den minutiösa redskaps- och båtvård som behövs för att fortsättningsvis kunna matcha “alla fiskars konung”.

 Enligt uppgift lär nu 10 st av de tänkta 20 st tunorna vara märkta. Av dessa är tre fångade och märkta från Fladens “Pink Lady” båt.

Det har även sagts mig att gången veckas svenska tunafiske snabbsimmat in i nordamerikansk storviltfiskepress. Det om något säger toppklassen på det sportfiske vi nu upplever här i forskningssyfte.

Det var betydligt fler fiskeintresserade idag än igår, som mötte ”Pink Lady” när tunabåten anlöpte Björlandahamnen i kväll.

   Glädjen ombord var dock lika talande och jublande som igår via högt tonläge och armmåttande, som talade om att fisk fångats. Dagens märkta bjässe var 256 cm lång med uppskattad vikt på närmare 300 kg, berättades det.

 Foton på bjässen, se: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10213933213474104&set=pcb.1423899234384079&type=3&theater&ifg=1

– Det var en tuff fighter, sa skipper Robban, samt tillade att man märker på basgänget ombord, att de fått rutin både vad gäller själva fiskfighten samt att få tunan i märkposition utmed båtsidan.

– Dagens bjässe tog bara en timme att få till bordsidan för märkning. Dessutom bjöds vi ett gott skratt och parallellt fångstbetygberöm när den internationelle märkaren kom ombord och pekade på i pannan inristat “Pink Lady”, berättade en nöjd Robban.

Med fint fiskeväder i V-regionen är det lätt att bli splittrat över vad som just nu händer i området. Det finns normalt stora spöfiskeentusiaster som för dagen lagt spöna åt sidan för att kolla vad som händer på Gropas och Fågelvrakens vattenvidder och de där exponeringsvilliga stora blåfenstunorna fantastiska hoppshow.

 Hursom, för de flesta i vår region gäller nu ordinärt folkfiske, d v s strömvatten- och reservoarflugfiske, kustöringfiske, sjötrollingfiske och kanske “stillsamt” mete, bl a efter abborren.

 Plus givetvis randigt makrillfiske i skilda former.

Initierade Per Stjernlöf berättade häromdagen, att han mysigt upplevt abborren både på Vänern och hemma vid matbordet.

 En annan, som nu utförligt beskrivit den glädje “den randige abborren ” kan skapa är Björn Blomqvist på Sportfishing News-sajten. Se: http://outdoor.se

 Om dagens abborrfiske ”Göteborren”  i centrala Göteborg kan du läsa via: http://www.gp.se/nyheter/göteborg/familjefest-när-göteborren-avgjordes-1.4640103

 Flugfisket kan nu upplevas vid många skilda vattenvarianter och det med där anpassat brett sortiment. Fluglådan för såväl reservoarfiske, storälvfiske som kustfiske hyser både stora och små konstskapelser i ”flugform”.

Det skrivs nu stor svensk sportfiskehistoria Bohuslän. Den är skapad av blåfenstunan, den fisk Hemingway kallade ”alla fiskars konung” samt av några gäng salta svenska sportfiskare.

   De föverkligar nu sitt drömfiske genom att utmana den snabbaste, starkaste och största fisk som huserar i våra västkustvatten. Och allt sker i forskningens tjänst.

 Via Internet kan man nu snabbt – som aldrig förr – tillgodgöra sig info av skilda slag. När jag i förmiddags hörde att rutinerade skepparen och sportfiskaren Robban Hellberg lämnat Björlandahamnen i Göteborg med välutrustade Fladenbåten Pink Lady och ett gäng havsfiskeentusiaster klickade jag mig genast in på Robban-sajten. Där kunde Vb-red. lätt följa, vad som fortlöpande hände under gängets fiskafänge på fiskeplatsen Gropa.

   Och det var så stora sakar, att journalisten inom mig direkt sa att dagens fiskegäng måste man möta upp för att höra deras egna ord om äventyrsfisket, när de anlöper hamn.

   Det var rätt tänkt, för sällan har jag hört eller sett större entusiaster beskriva vad de upplevt i fiskafänge. Och vurmandet för Fladens röda Tunarullar förde tankarna till det som Abus röda Ambassadurer skaffat sig under många år.

 Det berättades att direkt när båtlaget kom till Gropa blottade sig stora fiskar i praktfulla hopp plus att vattnet var oroligt av stor bubblor som kom upp.

   Redan när man satte ut första spöet, och betet kommit till ca fem meters djup hugg det – och det i ett ännu handhållet tunaspö. Teamet klarade krisläget och kunde ca 90 minuter senare uppleva hur fisken intill bordsidan märktes av internationella forskare. Uppskattad vikt på tunan ca 250 kg.

   Några timmar senare var det dags igen. Den fisken, i ungefär samma format, hamnade nu rutinerat för märkning vid bordsidan efter ca 50 min.

 Glädjeyttringarna över fiskafänget var så starka att suveräne skepparen Robban Hellberg blev tårögd, både när fisken märktes och faktiskt när han nu i Björlanda sammanfattade dagen. Lars-Göran Fredrikssons fina bildsvit över tunor vid båten och glädje ombord, se: https://www.facebook.com/groups/176080372499311/

 Fiskegänget berättade vidare att man haft ett TV-gäng ombord som filmat första fighten plus tuna under ytan. Fiskekillarna visste inte vilken TV-kanal filmarna kom från, så nu gäller det att klicka runt.

Totalt sägs det att sex fiskar märkts i dag plus att några gått loss efter flera tim-mars fight.

I bild den cirkelkrok som använts i ändan på en ca 5 m lång monotafs. Diametergrovlek 1,6 mm.

 Fler tunaresor stundar i helgen för tillståndsgivna båtlag och om vädret tillåter.